Sandblad

Förlåt.
Nu ångrar jag alla tårar.
Förlåt.
För att du fick stå ut med mig.
Förlåt.
För att jag var för svag.
Förlåt.
För att jag var som jag är och är som jag var.

Jag vet att jag gjort fel.
Jag vet att jag inte varit nog bra.
Jag ångrar allt nu.
Det tror jag du förstår.

Jag kämpade så hårt att jag inte såg.
Att allt som betydde nåt bara flög sin kos.
Nu står jag här ensam kvar.
Mitt enda sällskap är tankarna och minnena.

Det går upp.
Det går ner.
Men jag slutar aldrig kämpa.
Jag förstår att ni inte tror mig men inombords
Kommer jag aldrig ge upp.

Min vilja är borta.
Min motivation försvann.
Det gör bara allting så mycket större.
Varje tugga och steg tar emot.
Men ibland vill jag bara fortsätta gå.
Gå tills allting har fallit av mig.
Och allt som är kvar är lyckan.

Men fast jag försöker.
Är det så långt borta.
Jag vet inte alls.
Om jag borde sluta hoppas.
Men på gott.
Och ont.
Finns hoppet kvar till slutet.
Även om jag ibland vill säga fuck hoppet!

Vill bara säga förlåt för allt.
Det var aldrig meningen att jag skulle förlora er på vägen.
Jag hoppas att ni någon gång vill komma tillbaka.
Men just nu, är det för långt borta.

Förlåt.
Nu ångrar jag alla tårar.
Förlåt.
För att du fick stå ut med mig.
Förlåt.
För att jag var för svag.
Förlåt.
För att jag var som jag är och är som jag var.