Sandblad

Varför känns det som att alla lämnar mig??
Glider längre och längre bort...
Betyder jag verkligen så lite?
Är jag så dålig att jag kan kastas bort så lätt?
Antar att det är sant.
Vem bryr sig om hur mycket jag kämpar nu liksom?
Är inte värt det om det inte betyder något för någon annan.
Shit, det ända som hållt igång mig senaste dagarna var de där orden på Donken
Betydde allt<3
Ingen annan verkar juh bry sig länge så jag får leva på dem.
Kämpa för det.

Märkte nyss hur mkt jag saknat en person.
Gör fortfarande.
Men jag undrar om det någonsin kan bli som förr igen.
Kanske i höst, om jag har tur.

Men man får inte vara nere.
Måste vara glad och uppe.
Annars klagar folk.
Aldrig göra misstag.
Då blir man bortkastad.
Aldrig snurra i mörker.
För folk bryr sig bara om att man inte är perfekt då.
Inte totala paniken.
Inte ångesten.
Inte att världen rasar.
Sanningen är.
Folk bara säger att man inte ska gömma sig bakom masker.
Men i själva verket är det de dem vill.
De vill inte se smärta och sår.
De vill se det enkla.
Det man inte behöver bry sig om.
Vara med när det passar.
Så man backar när ingen bryr sig.
Man gråter när ingen ser för att spara dem det problemet.
Man gömmer sig för att inte visa.
Det är så det är.
När man är en vän bakom de bästa.

Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete
Helvete


Behöver dig nu...

Att du inte kan förstå...
Att du inte märker att jag börjar gråta av dina ord, även om de är så få...
Helvete, jag borde fattat att det här skulle komma
Vem är jag och tro så mkt om mig själv?
Jag gråter och allt jag vill är han kommer hem<3
Men du kommer aldrig att förstå
Kommer aldrig tro på mina tårar
"Du kan väl aldrig acceptera, att någonting är svårt"
Tror faktiskt inte det

Ibland undrar jag om jag gjorde ett stort misstag den gången
Snälla, bevisa för mig att det inte var så
Såra mig inte såhär
Jag klarar inte av smärtan av 10 rostigt knivar hjärtat och ett svärd i magen
Men jag visste det
Aldrig att jag är bättre
Du kan inte förstå
Om du kunde skulle du gjort det första gången jag ens nämnde det
Men jag är inte värd det

Men vem finns nu?
Vem kan få veta mina tankar?
Ingen, tyvärr
För nära
För starkt
För fel

Säg mig bara en sak.
Kämpar jag förgäves?
Hoppas jag på det som inte finns?
Får jag någonsin svar på mina frågor?
Blir jag trygg igen?

Ska ut och springa nu, bara släppa allt...
Eller så kastar jag mig i poolen....
Vissa tankar känns för frestande just nu...
Men Barbro kommer och hälsar på snart, kan inte göra det mot henne
Inte mot dig heller<3
Behöver dig nu<3
Behöver någon...
Nej
Måste ut nu
Klarar inte mer

Förlåt
Vet att det varken hjälper eller betyder något