Sandblad

Att du inte kan förstå...
Att du inte märker att jag börjar gråta av dina ord, även om de är så få...
Helvete, jag borde fattat att det här skulle komma
Vem är jag och tro så mkt om mig själv?
Jag gråter och allt jag vill är han kommer hem<3
Men du kommer aldrig att förstå
Kommer aldrig tro på mina tårar
"Du kan väl aldrig acceptera, att någonting är svårt"
Tror faktiskt inte det

Ibland undrar jag om jag gjorde ett stort misstag den gången
Snälla, bevisa för mig att det inte var så
Såra mig inte såhär
Jag klarar inte av smärtan av 10 rostigt knivar hjärtat och ett svärd i magen
Men jag visste det
Aldrig att jag är bättre
Du kan inte förstå
Om du kunde skulle du gjort det första gången jag ens nämnde det
Men jag är inte värd det

Men vem finns nu?
Vem kan få veta mina tankar?
Ingen, tyvärr
För nära
För starkt
För fel

Säg mig bara en sak.
Kämpar jag förgäves?
Hoppas jag på det som inte finns?
Får jag någonsin svar på mina frågor?
Blir jag trygg igen?