Sandblad

Varför känns det som att alla lämnar mig??
Glider längre och längre bort...
Betyder jag verkligen så lite?
Är jag så dålig att jag kan kastas bort så lätt?
Antar att det är sant.
Vem bryr sig om hur mycket jag kämpar nu liksom?
Är inte värt det om det inte betyder något för någon annan.
Shit, det ända som hållt igång mig senaste dagarna var de där orden på Donken
Betydde allt<3
Ingen annan verkar juh bry sig länge så jag får leva på dem.
Kämpa för det.

Märkte nyss hur mkt jag saknat en person.
Gör fortfarande.
Men jag undrar om det någonsin kan bli som förr igen.
Kanske i höst, om jag har tur.

Men man får inte vara nere.
Måste vara glad och uppe.
Annars klagar folk.
Aldrig göra misstag.
Då blir man bortkastad.
Aldrig snurra i mörker.
För folk bryr sig bara om att man inte är perfekt då.
Inte totala paniken.
Inte ångesten.
Inte att världen rasar.
Sanningen är.
Folk bara säger att man inte ska gömma sig bakom masker.
Men i själva verket är det de dem vill.
De vill inte se smärta och sår.
De vill se det enkla.
Det man inte behöver bry sig om.
Vara med när det passar.
Så man backar när ingen bryr sig.
Man gråter när ingen ser för att spara dem det problemet.
Man gömmer sig för att inte visa.
Det är så det är.
När man är en vän bakom de bästa.