Skitsommar

Fan, började tänka på den där sommaren nu...
Den där sommaren när ni sket i mig.
När jag inte betydde något.

Ni pratar så ofta om hur underbar den va.
Den var som alla andra.
Utom en sak.
Det var bara för mig den inte var något speciellt.
En person, en enda, bjöd med mig nån gång.
Tack.

Förlåt

Förlåt.
Nu ångrar jag alla tårar.
Förlåt.
För att du fick stå ut med mig.
Förlåt.
För att jag var för svag.
Förlåt.
För att jag var som jag är och är som jag var.

Jag vet att jag gjort fel.
Jag vet att jag inte varit nog bra.
Jag ångrar allt nu.
Det tror jag du förstår.

Jag kämpade så hårt att jag inte såg.
Att allt som betydde nåt bara flög sin kos.
Nu står jag här ensam kvar.
Mitt enda sällskap är tankarna och minnena.

Det går upp.
Det går ner.
Men jag slutar aldrig kämpa.
Jag förstår att ni inte tror mig men inombords
Kommer jag aldrig ge upp.

Min vilja är borta.
Min motivation försvann.
Det gör bara allting så mycket större.
Varje tugga och steg tar emot.
Men ibland vill jag bara fortsätta gå.
Gå tills allting har fallit av mig.
Och allt som är kvar är lyckan.

Men fast jag försöker.
Är det så långt borta.
Jag vet inte alls.
Om jag borde sluta hoppas.
Men på gott.
Och ont.
Finns hoppet kvar till slutet.
Även om jag ibland vill säga fuck hoppet!

Vill bara säga förlåt för allt.
Det var aldrig meningen att jag skulle förlora er på vägen.
Jag hoppas att ni någon gång vill komma tillbaka.
Men just nu, är det för långt borta.

Förlåt.
Nu ångrar jag alla tårar.
Förlåt.
För att du fick stå ut med mig.
Förlåt.
För att jag var för svag.
Förlåt.
För att jag var som jag är och är som jag var.

Den måste hålla!

Är orolig för häcken nu...
För de som inte hört det så började den göra ont på måndagsträningen men var helt ok i tisdags.
Efter idrotten och innebandyträningen i skolan igår så kunde jag knappt gå=/
Haltade till och från bussen men när jag vilat någon timme så var den ok igen.
Inte känt något alls idag men allt hänger väl på träningen ikväll.
Men men, det går väl över hoppas jag.
Annars blir det Voltaren hela Storvretacupen^^

Orkar inte skriva mer just nu.

Hade bra, älskar er<3<3

Orkar inte mera

Jag orkar snart inte försöka längre.
Försöker hela tiden men får inget tillbaka.
Börjar kännas meningslöst nu...

Ska till 92 idag...
Lite orolig, ligger jag inte på samma som för 2 veckor sen ringer hon hem...
Men jag kan inte jobba för det, mår för dåligt då.
Får väl bli en cola eller 2 innan...
Förlåt, men jag har inget val.
Finns bara det som gör att jag orkar med allt annat.
NI har försvunnit så många av er.
Utan er klarar jag inte att göra som de säger.

Förlåt. Jag älskar er.

='(
Gumman...
Vad har hänt??
Du svarar inte på mina sms, du vänder dig bort när jag kommer.
Jag klarar inte mer=(
Vad har jag gjort??
Jag försöker, det gör jag faktiskt även om du inte märker det.
Men det verkar inte vara värt något...
Vill bara att det ska bli som förr='(</3

Tråååk...

Sitter och tråkar...
Varit hod tdl, samhäll om typ 10 minuter, jättekul...
Sen ska jag göra min svenska pres och sen får jag åka hem=)
Sen så har vi träning ikväll<3<3
Våra 95-or var ju så grymt duktiga igår när de hjälpte oss att krossa Tiunda med 8-0=D
Men av någon anledning som jag inte fattar så fick vi 2 poäng...
Hmm, får väl fråga någon ikväll=)

Finns så mycket jag vill säga, men jag får ingen chans...
Snälla, ge mig den tiden, det är allt jag ber om.

Jennifer är sjuk idag osso, inte så kul=(
Men har jag tur så kommer hon imorgon, hoppas hoppas!

Bara 4 dagar kvar nu=)
Sen är det loooov=D
Ska åka och hälsa på Robin på lördag<3<3
Längtar massa massa.
Hmm, måste hitta en julklapp till pojken...
Får göra det någon dag, endast det bästa duger till min ängel<3<3


Älskar er<3<3<3<3


<3<3 Robin <3<3

Min ängel, min underbara allra sötaste ängel<3<3
Älskar dig av hela mitt hjärta, du kom och fyllde upp en stor del av hålet i mitt hjärta.
Älskar dig massa massa killen<3<3<3<3 

Jag ska inte gå i kloster

Lite konstig rubrik kanske men sitter på tekniken just nu och lyssnar på ass^^
Och nu var det om Benedektinerorden vi skrev om...
Så kom jag på det=P

Känner mig ganska bra idag faktiskt=)
Skadat tummen på idrotten bara...
Fick en volleyboll rakt på den så den böjdes för mycket bakåt när vi värmde upp...
Ont gjorde det=P
Sen ropa Peder på mig så fick jag hoppa in i ett lag med i princip bara B:are för att en där som brytit armen inte kunde spela mera...
Så skadade sig en av killarna och hade bara vänster hand kvar^^
Och en B kille gnällde så jäkla mycket så jag höll ju på att få ryck på han=P

Men men, det gick bra ändå.
Kommit hem nu btw=P
Hade innebandy i skolan efteråt.
Mycket roligt=)

Sen var vi nere på stan
Provade lite saker på Lindex och New Yorker, vet typ vad jag ska ha på jul och nyår nu=)
Sen var det KU, Åke skrämde mig lite...
Men jag vet ju att han är en snäll Åsna så det var inte så farligt=P

Älskar er<3<3
Och till er som aldrig svikit, ni betyder mest av allt<3<3
Ni vet vilka ni är, har ju sagt det till er=)

Jag ska

Jag ska vara stark.
Jag kan.
Ni kommer inte märka något.
För jag har lärt mig.
Det finns endast vissa man kan lita på tilräckligt,
Endast vissa som inte sviker och stänger en ute,
Ni betyder allt för mig<3<3<3

='(
Har typ aldrig gråtit så här mycket förut...
Varje gång det börjar kännas lite bättre så slår det tillbaka igen.
Men men, jag har alltid klarat mig förut.
Gör så ont, men jag ska komma tillbaka.
Med eller utan erat stöd.
Jag har klarat det förr.
Jag klarade mig helt själv förut.
Jag kan gå tillbaka till det.

Shiit... Nu får jag snart vätskebrist ju=/


Tomt igen....

Hur kan man vara så tom??
Så tom att man inte kan se något bra eller något dåligt,
Bara mer eller mindre smärta.
Jag är bra på att hitta mer...

Folk säger att killar kommer och killar går men vännerna består.
Det är fan inte sant.
Vänner sviker.
Vänner glömmer.
Vänner väljer bort.
Endast vissa visar sig vara äkta,
Och dissar en inte när man behöver dem som bäst.
Ibland hittar man den bästa vännen närmare än man tror.
Man har bara inte tänkt på det.

Och ni förstår inte mig.
Tänk er att varje gång ni gör något som alla andra ser som självklart så vill ni bara fly.
Bara åka iväg och aldrig komma tillbaka.
För i de värsta stunderna är ensamheten bättre än verkligheten.
Tänk att bara få vara glad.
För en enda dag.
Vara nöjd.
Inte hata.
Inte få attacker.
Inte vara i vägen.
Bara vara.

Jag skiter i ord.
Ord är ljud som man tror ska hjälpa.
En liten handling kan radera tusen ord.
Jag är så trött på att höra om hur mycket ni bryr er mm för att sen bli sviken när jag behöver er.

Höll precis på att börja skriva ett långt sms men jag klarar inte att bara få ett ok eller m tillbaka. Så det blev inget...
Är för rädd nu.

Jag vågade.
Men det var för mycket.
Jag ska inte försöka mer nu.

RSS 2.0