Vaken för sent...

Det här är inget någon egentligen behöver läsa... Måste bara få det ur mig. Vet inte om du fortfarande läser, men hoppas det. För det här är det enda sättet jag kan ha någon kontakt med dig förutom sms och sen förgäves vänta på svar. Satt med mobilen nyss, bläddrade igenom gamla sms. Tänker inte lika mycket på dig längre men när minnena kom tillbaka, då gick det bara inte längre. Tårarna kom igen, tror de aldrig kan försvinna helt. Men jag hade juh rätt iaf, du är väldigt unik och speciell. Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0