Mycket man vill..

Jag önskar, att jag inte var så rädd för sanningen, min egen sanning. Mina egna drömmar och hopp, men så är det. Jag skulle så gärna berätta det för dig, berätta varenda liten sak jag någonsin tänkt på. För du vet, jag tänker mycket, bra mycket mer än du nog tror. Men när jag precis tänker säga något av det, så säger något emot. Försöker väl kanske skydda mig själv antar jag, och jag tror att jag gör rätt. Vem vet var jag annars skulle vara?
Jag har väl lärt mig nu att jag behöver mig själv, den där lilla delen av mig som oftast står i vägen, för ja, jag märker ju rätt tydligt vad som händer när det inte blir så.
Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0